Jag har varit och tagit proverna nu iaf. Satt och pratade med en kompis som jobbar inom sjukvården, på www.facebook.com om mina symptom och hon svarade så här:

Jag var ju hos läkaren idag precis som jag sa att jag skulle, 15.30 och vi gick igenom allt från topp till tå, nej det gjorde vi inte men vi diskuterade min huvudvärk och min magsjuka (som tydligen inte var magsjuka enligt henne) dessa två symptom är tydligen vanliga biverkningar till medicinen jag äter. Det vi båda två tyckte var konstigt var att det inte visat sig tidigare, jag har ju ändå ätit medicinerna i minst 6 månader, men jag kan ta det, inga problem.

Sen tog vi upp det där med mjölken i brösten som jag har haft i flera veckor nu. Jag pratade med sjukvårdsupplysningen när jag först märkte det och hon sa att om det kan vara hormonrubbningar men att om det inte gått över inom en vecka så skulle jag söka läkare. Jag pratade nu med doktorn om det och vi gick igenom hela FASS för att kolla om det var en biverkning av något men tji fick vi.

Då sa hon att det finns en risk att det är en tumör - godartad förstås - och hon vill ta prover. Jag ska dit igen i morgon kl 10.15 och ta blodprov på fastande mage. Hon vill alltså ta prov om jag har tumörer - för att vara på den säkra sidan - men jag vet precis vad som kommer att hända. Hur kan hon vara säker på att det är godartade tumörer ifall det skulle vara det? Säger hon så för att inte oroa mig observera att hon sa för sääkerhets skull? Jag hatar det - för säkerhets skull - hur ska jag kunna ta det? Tänk om jag har cancer? Vad händer om det är en elekartad tumör? Hon sa att det kan vara en förklaring till min huvudvärk också vilket inte gjorde mig mycket lugnare. Nu mår jag skit, var tvungen att gå hem från jobbet också, pallade inte stanna kvar där. Jag är skiträdd! Närmsta chefen sa - måla inte fan på väggen nu - men vad gör jag? Hypokondrikern? Jag går ju och tror det värsta nu. Satt i bilen och planerade för vem som skulle få vårdnaden om barnen ifall jag dör osv. Jag mår inte bra just nu!

Mamma kanske kommer upp med min bror i morgon, vi får se. Det beror på om kärlekens vän ska komma eller inte. Vi hade ju planer för helgen sen en tid tillbaka. Antonio ska till sin kontaktfamilj första helgen nu och därför skulle jag och Andzelo sova hos Angelica för att inte vara alltför långt bort om det mot all förmodan skulle vara något, nu ska vi prata med killens vän och se om han är frisk till i morgon och om han inte är det så ska mamma och brorsan komma upp. Jag vill verkligen att dom ska komma så jag håller tummarna för att killens vän inte kommer. Angelica kan jag ta en annan helg och skulle det nu mot all förmodan inte funka med Antonio så tar det bara 20 min att åka så det är inte hela världen. Nu ska jag sova och drömma mardrömmar om mina elekartade tumörer. Tjing!

Igår kväll så åkte jag på det jag fruktade mest, dte jag alltid fruktat mest nämligen MAGSJUKAN! Fy det var inte roligt, jag hatar att spy, må illa och skita är inga problem, det är jobbigt men inga problem. Det värsta med att spy är ångesten och paniken i att inte få luft. Jag får dödsångest varje gång. Jag hra inte varit magsjuk på jag vet inte hur länge, det är minst 10 år sedan. Jag spyr inte ens när jag är full, det har hänt två gånger i mitt liv, en gång på min 18-års dag för att mamma hinkade i mig alldeles för mycket sprit och andra gången var inne i stan med några vänner men det sjuka då var att jag blev helt väck och bara spydde och spydde, tror att någon lagt nåt i mitt glas eller så för den fyllan var helt sjuk. Annars är jag en ganska ordentlig flicka som alltid kommer ihåg vad jag gör när jag druckit och inte dricker speciellt ofta, förra året var jag väl ut 4-5 gånger max. Nu var det i December sist när vi åkte till BadGastein med jobbet, det är nog dom roligaste resorna man kan göra alltså! Firmafester slår allt, vi hade en annan firmafest i November också om jag inte minns helt fel och då vart det livat i luckan haha, cheferna var värst. Alltid cheferna som är värst! Men dom ska väl också få slappna av, det är kul med chefer som inte är så uppblåsta jämt, dom som faktiskt kan se sig som en i mängden. Jag hade en chef när jag jobbade på et företag på Gärdet i Stockholm, han såg ut som en riktig "white trash" helt sjukt, just den gången jag minns nu så var vi på fest på Wallmans salonger, företaget bjöd på skitfin 3-rätters och show. Allt var okej tills han blev packad och började talla alla tjejerna på lökarna, alltså den här killen var vidrig men så sjukt rolig. Det kommer sldrig finnas någon som han! Jaja, nu skulle vi prata om min magsjuka =( blä för den, inte roligt alls. Har tänkt att operera bort en del av magsäcken, då kanske jag skulle bli mindre magsjuk. Jag tänker om magsäcken blir mindre så kan ju det ju inte komma lika mycket äckel ur den när man är sjuk? Äh, vad tjänar det till, bara att rida ut stormen och hoppas att det inte återvänder i den närmaste framtiden. Nä jag har tänkt att åtminstone ha fyllt 40 innan jag accepterar en magsjuka igen! Hoppas att ni slipper! Tjing! 

Jag satt och diskuterade min sjukdom och en del krämpor på ett forum. Jag är ju lite av en katasrtoftänkare, mina krämpor är oftast (enligt mig) livshotande sjukdomar som cancer typ och jag vägrar ju gå till läkaren om jag inte verkligen måste bara för att om jag går dit så får jag ju reda på vad det är och jag kanske inte vill veta vad det är, haha ja du vad säger man? Sjukt men sant. Nu ska vi se här, kommentera gärna om ni har något att tillägga eller vill ge råd.

Jag har ont i huvet idag med och nu har det spridit sig ner i nacken. Jag har bergis en hjärtumör eller nåt för jag vaknade av att det forsade näsblod! Det har hänt 5-6 ggr senaste veckorna vilket inte är något vanligt förekommande i mitt liv!! Jag har högst blodat lika många gånger i mitt hela liv. Sen har jag dessutom mjölk i brösten (observera att jag INTE är gravid och INTE har fött barn på snart 8 år) VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?? Jag vill inte gå till doktorn för man kan oftast ställa sina diagnoser själv, gratis. Oftast har jag, anser jag själv, inte ens råd att lägga ner dom 140 kr på att gå till läkare. Det är viktigare för mig att barnen har mjölk till gröten varje morgon. Men iaf nu ska vi fundera lite här:

Jag äter Seroqel som är stämningsdämpande så det där med stress borde inta vara en av orsakerna, iofs äter jag ju även stämmningshöjande också, Lamictal, men tror inte att det skulle föranleda stress, jag får det ju för att orka med vardagen. Vitaminbrist finns inte en chans att jag har eftersom jag äter både vitamintillskott och omega 3. För att kunna sova och dämpa oro och ångest har jag Atarax så det bör heller inte vara något problem. Ang mjölken så pratade jag med sjukvårdsupplysningen för över en månad sen och hon sa att det kunde vara någon form av hormonrubbning men att om det inte gick över inom någon vecka skulle jag ringa Vårdcentralen, det gick över (tror jag) och kom tillbaka. En del säger att lösningen inte finns på burk och dementerar fördelen med att äta medicin men jag har en sjukdom, skulle jag sluta käka medicinen så blir jag sämre, det är ju som vilken sjukdom som helst. Det är ju inte något man kan gå i samtalsterapi för att lösa och det försvinner inte bara för att man satsar på KBT, det kan bli bättre och jag kanske kan lära mig att hantera problemen när dom kommer men det botar fortfarande inte min sjukdom. Jag vet ju att många har sina huvudspöken också men mitt är bestående och tänker inte försvinna av sig själv, så I´m stuck with it =) är glad att det finns mediciner. Hade jag utretts tidigare och fått medicinen tidigare så hade jag klarat skolan, jag hade klarat att behålla ett jobb, jag hade klarat att inte impulsköpa saker så jag sluppit skulderna. Jag hade fixat att skaffa en fungerande relation och sluppit skada mig själv, jag kanske hade haft en bättre relation till min mamma. Hade någon sett mig och tagit tag i det här tidigare så hade allt varit annorlunda. Man kan inte förvänta sig att ett barn eller en ungdom ska se och ta tag i dom här bitarna själv. Men det är inget jag kan göra åt idag, även om jag förlorat mycket på det här så har jag ju vunnit en hel del också, jag är ju faktiskt den jag är idag pga allt jag gått igenom och det ger mig en massa fördelar i många situationer. Jag är glad att jag är jag och jag får helt enkelt acceptera att jag inte klarar av en del situationer lika bra som andra precis som alla med funktionshinder.

Vi hämtade lilleman i skolan i fredags för vi skulle till hans kontaktfamilj. Det var första gången dom träffades, jag har ju träffat dom tidigare och tyckte dom verkade bra. Dom har en gård eller liknande mitt ute i ingenstans och det kommer ju Antonio tycka är jättekul, han som älskar att åka traktor, rensa ogräs och skotta =) Vi får hålla tummarna att det går bra! Han ska börja vara där varannan helg och det ska bli skönt eftersom min äldre kille inte får lika mycket plats då lillebrorsan tar all energi. Sen ska det bli skönt att få avlastning också och faktiskt få tid med dom andra i den här familjen. Mona som hon heter verkar jätterolig och det syns att hon tycker om barn. Antonio ville inte åka hem därifrån så vi ska prova första helgen nu nästa helg. Jag och Andzelo kommer som sagt att vara hos Angelica under den tiden så det inte är alltför långt om han skulla få panik eller nåt. Men jag tror att det går bra! Jag har fortfarande inte hört något från Sundsvalls sjukhus ang disgnosen osv, men han har fått en kallelse till hörselcentralen på barnkliniken där om några veckor och så ska han till sjukgymnasten här i Härnösand snart. Vi får se hur det går med allting, vi ska ju diskutera med rektorn sen att han behöver en resurs i skolan och på fritids. Jag ska ta reda på vad det kostar att han ska få börja på judo, och så måste han få komma igång med brottningen igen. Det är svårt att uppehålla allt det här bara när vi inte har någon ekonomi bara. Jag hoppas att ni kan hjälpa oss. Tjing!

Andzelo åker ner till Stockholm på sportlovet medans jag och Antonio sticker till Borlänge. Ska bli kul att få träffa Annelie igen efter så himla lång tid. Har inte sett henne sen i somras när vi åkte ut till hennes föräldrar på Muskö. Saknar henne, dte är verkligen min allra bästa vän, det är skönt tat ha en sån som det alltid kommer att kännas likadant med. Inga ska eller måsten, vi hör av oss om och när vi orkar eller har nåt att säga. Vi har känt varann i snart 25 år och behöver inte snacka varje dag längre, vi vet var vi har varann ändå. Jag har fler såna vänner och det är dom jag uppskattar, Johanna och Jenny är såna vänner. Sen har jag ju Linda också men vi snackar ju så ofta att det känns som vi aldrig har nåt att prata om. Så kan det ju bli, sen har jag min bästaste bästa Pierre också! Han är ju verkligen min snack-kompis, kan prata med honom i timmar utana tt tröttna, helt otroligt vi verkar alltid ha något att prata om. Hahah eller så har vi bara så mycket problem vi måste hjälpa varann att lösa?! Who knows? Jag är glad och tacksam att ni finns allihopa och att ni pallar med att älska mig precis som jag är!

Nu ska jag fundera lite mer på huset... Jag drar iväg med Andzelo till Angelica nästa helg när Antonio ska sova hos kontaktfamiljen första gången, Angelica bor närmre dom än jag gör så det känns bra att vi inte är så långt borta om Antonio skulle bli ledsen eller nåt. Kärleken ska ha en kompis här så vi fick inte vara hemma haha! Men iaf åter till ämnet, Angelica bor ju i det området och huset ser likadant ut så jag tänkte boa in mig lite för att se om jag verkligen skulle trivas där. Men det är tveksamt, får se... Jag är kräsen med planeringen när det gäller boendet och det där är nog inget för mig, det är dörrar överallt och hur många rum som helst, jag vill nog se vilka väggar man får slå ut innan jag bestämmer mig för om det blir nån flytt eller inte.

Så nu håller jag på och försöker lära mig hur man fixar en egen hemsida. Jag vet inte hur många miljoner olika sidor jag reggat mig på nu, men denna är en av de få jag faktiskt trivs med. Den bli personlig och jag kan lägga till vad jag vill ha helt själv, hur jag vill att det ska se ut osv. Jag kan välja en egen design eller en befintlig. Enkelt säger jag bara!

You can read new posts on this blog via the RSS feed.